21 år.

Igår fyllde jag 21 år.
Hade förväntat mig att fira med Thobias föräldrar + familjer.
Helt plötsligt står världens bästa prinssessa här hemma,
och jag vänder mig och ser mamma och pappa.
Det var längesedan jag blev så glad för någonting.

Sedan lagade vi mat, pratade, skrattade, fikade och bara njöt.
Detta var en utav mina allra, allra bästa födelsedagar!

Men någonstans i bakhuvudet lurar alltid minnena från födelsedagarna förr;
mormor, morfar och farmor.
Födelsedagarna när de var vid liv, förväntansfulla timmar innan de kom,
glädjen att öppna dörren och se dem.
Känslan i kroppen, det lite nervösa men ändå lyckan.
Lycka över att på alla födelsedagar träffa mormor,morfar och farmor.
Har fortfarande inte riktigt accepterat att dem inte finns i mitt liv längre.
Att alla födelsedagar firas utan dem.

Och det gör fortfarande så förbannat ont...